liv

Smile!

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Wed, January 14, 2009 18:36:27

Keep on smiling

• Comments(3)http://liv.dininrerost.se/#post19

I juletid

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Thu, December 18, 2008 15:12:22

Underbara bilder av stjärnor vi minns, en sång med ett budskap som är lika aktuellt än, drygt 20 år senare.

• Comments(0)http://liv.dininrerost.se/#post18

The power of Love

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Thu, December 04, 2008 16:18:32

En sång som talar till hjärtat och inte bara nu i adventstid.

• Comments(0)http://liv.dininrerost.se/#post17

Balans i livet

Den inre röstenPosted by Ninni Rönnqvist Thu, December 04, 2008 10:53:51

Ibland tappar jag balansen i livet. Balansen mellan det vardagliga, fysiska livet och det inre, andliga livet. Den senaste veckan har jag ägnat åt det yttre, det vardagliga och det fysiska. Det är inte alls så att jag vill vara världsfrånvänd eller att jag inte tycker om, älskar eller t o m behöver allt detta, för det gör jag. Men jag märker att när jag inte tar mig tid för mitt inre liv så tappar jag fotfästet litegrann. Jag börjar känna mig jagad, känner mig vilsen och humöret dalar trots att jag gör saker som är meningsfulla och viktiga för mig. Detta är ingen nyhet för mig, jag har märkt fenomenet under lång tid, och ändå är jag där igen. Vad beror det på? Varför kan jag inte bara upprätthålla balansen? Jag vet ju hur man gör.

Sinnet är en märklig sak. Det lär sig saker, det uppfattar omvärlden och drar slutsatser av det som sker. Det lagrar erfarenheterna vi gör och är en enorm tillgång för oss. Men det kan också lägga krokben för oss och är dessutom så otroligt uppmärksamt och fångar upp allt, allt, allt som omger oss. Det suger åt sig information, det vill inte vila självmant utan fortsätter och fortsätter och fortsätter att fånga upp signalerna omkring oss. Med tanke på hur mycket som når oss varje dag så måste man säga att sinnet är fantastiskt kapabelt. Men det går inte att lämna det vind för våg, vi måste disciplinera sinnet och vara medvetna om vad som sker med oss. Det gör jag genom meditation, reflektion och stillhet. Jag vet att det fungerar. Vad som inte fungerar riktigt är min disciplin.

Jag talade med min väninna i telefon i förrgår och jag hörde genast att hon var lite låg, fångad i vardagen och längtande till den inre ron. Vi känner varandra sedan mycket lång tid och kan båda höra hur den andre mår efter bara ett par meningar. Vi kan också prata med varandra om allt och vara raka mot varandra. Det är en ynnest att ha sådana vänner. Jag ville naturligtvis stötta min vän och började peppa henne, påminna om hur viktigt det är att ta sig tid med sig själv, att prioritera om när tiden inte räcker till, att inte alltid pruta på de egna behoven och, viktigast av allt, att vara snäll mot sig själv. Eller iallafall låta bli att slå på sig själv för att man har "misslyckats" och känner sig låg. Då slår det mig att det jag säger till henne, säger jag även till mig själv. Jag är min egen lärare, jag repeterar de kunskaper jag har förvärvat, som vi behöver göra med de flesta kunskaper vi har. Vilket underbart utbyte vänner emellan! Och detta gör vi hela tiden, men lyssnar vi till det vi säger? Hör vi de fantastiska kunskaper och visdomar vi har inom oss och förmedlar till vår omgivning?

Jag läser nu Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Under en resa möter hon en gammal medicinman i Indonesien och får tillfälle att ställa en fråga till honom. Hon undrade hur hon skulle lära sig att leva i världen och njuta av den men samtidigt nå en varaktig upplevelse av Gud ( känna sig som en del av Alltet). Medicinmannen visade henne en bild av en människa med fyra ben men inget huvud. Där huvudet skulle ha suttit fanns bara ett virrvarr av grönska och blommor. På hjärtats plats fanns ett litet leende ansikte. Och han sade: "För att finna den balans du önskar dig måste du bli så här. Du måste stå med fötterna lika stadigt på marken som om du hade fyra ben istället för två. Då kan du stanna i världen. Men du måste sluta betrakta världen med huvudet. Du måste se med hjärtat istället. På det viset får du lära känna Gud."

Jag ska flytta min uppmärksamhet från huvudet (sinnet) och betrakta världen med hjärtat (känslan) istället, hela tiden. För hjärtat tycker om att meditera, att reflektera och att vara i stillhet, inte att stressa och reagera på alla impulser som kommer till mig. Och då tror jag att jag inte behöver tänka disciplin längre utan når mitt mål, daglig meditation, iallafall :-)

• Comments(1)http://liv.dininrerost.se/#post16

Egots påverkan

Den inre röstenPosted by Ninni Rönnqvist Fri, November 21, 2008 12:38:57

Vi har ju alla ett ego. Egot kan vara stort eller litet men det påverkar oss, hur vi tänker och hur vi agerar (eller inte agerar). Egots intresse är dess självbild, hur vi (det) tror att vi uppfattas av omvärlden samt att slå vakt om denna bild. När vi börjar förändra vårt sätt att tänka och agera så är det vårt ego som slår till bromsarna, i form av gnagande tvivel, oro och överkänslighet för omgivningens reaktioner.

Som medium så är det nödvändigt att jag s a s kliver ur mig själv och bara är en kanal för det som förmedlas från andevärlden. Jag rensar mina tankar genom meditation och lämnar över min hand till andevärlden att begagna sig av när de skriver till mottagaren här på jorden. Inget av det som skrivs är mina egna ord och jag påverkar inte innehållet på något sätt. Det bara kommer.

Mitt ego-dilemma (om det nu finns ett sådant ord) är inte detta. Nej, mitt ego kliver in efteråt, när meddelandet har levererats och reaktioner på det kommer eller inte kommer. Då undrar mitt ego ibland om jag inte har stuckit ut nacken lite väl mycket och om det nu ska få ris eller ros för meddelandet som jag förmedlat. Det undrar om mottagaren kan skilja på mig (budbäraren) och andevärlden (avsändaren) och ger mig obehagskänslor inför eventuella reaktioner. Tänker: Don´t shoot the messenger! Och orosfjärilar börjar fladdra i magen....

Jag är medveten om vad egot försöker göra. Dess primära känsla är rädsla och det försöker skrämma mig till att inte "sticka ut", att inte utsätta mig för omgivningens tyckanden och låtanden, helt enkelt inte ta risken att råka ut för obehag eller t o m en konflikt. Detta säger en del om mina inre rädslor och jag vet att jag behöver konfrontera dem för att ta mig ur dem. Att egot signalerar så starkt hjälper mig faktiskt att ta itu med dem, så tack, egot!

Mitt ego ska inte få förhindra det ljus, visdom och den glädje som förmedlas via seanserna jag skriver. Meddelandet handlar inte om mig. Jag ska bara lämna över det till mottagaren som får ta det till sig eller inte. Jag får lita till att budskapet når mottagarens hjärta om inte på en gång, så längre fram. Om budskapet ställer krav på mottagaren eller inte är vad denne förväntat sig, så ser jag det som en utmaning för denne, en utmaning som denne har alla förutsättningar att klara av. Vi får inte mer än vad vi orkar med, som min mormor brukade säga. Att bara få gulle-gull är heller inte särskilt utvecklande.

Så summan av mina funderingar är: egot är nog bra, ******* jobbigt att hantera men väldigt utvecklande.

• Comments(1)http://liv.dininrerost.se/#post15

I have a dream

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Sun, November 16, 2008 20:15:54

Ja, jag är ett stort ABBA-fan och den här låten sjunger jag ofta. Som tröst, för hopp och glädje.

I love you Anni-Frid Lyngstad!

• Comments(1)http://liv.dininrerost.se/#post14

Tänkvärda ord om att komma tillbaka och att bli kvar

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Fri, November 14, 2008 22:00:45

På bloggen www.komtillbaka.blogspot.com kan du läsa om det vi själva kan göra för att må bra. Om att leva här och nu, mindfulness, andlig utveckling samt annat intressant. Inspirerar och lockar till eftertanke!

• Comments(0)http://liv.dininrerost.se/#post13

Words of wisdom

Tips och mina favoriterPosted by Ninni Rönnqvist Fri, November 14, 2008 21:49:28

Jag vill rekommendera en blog jag har upptäckt, där det som skrivs är kanaliserade budskap från den goda källan.

Gå in på www.asitissaid.blogspot.com

Jag känner en oerhörd frid och trygghet när jag läser texterna.

• Comments(0)http://liv.dininrerost.se/#post12